Jag har oerhört svårt för etablerade artister som i brist på annat spelar in ett album med standards. Rod Stewart är bara en artist som håller sin karriär levande genom att sjunga "the great American songbook" i stället för att hitta på något verkligt kreativt.Nellie McKays album med sånger som Doris Day gjort populära är någonting helt annat än en slentrianinspelning av gamla godingar. Normal As Blueberry Pie: A Tribute to Doris Day är inte bara en hyllning till Miss Day, utan också Nellie McKays mest sammanhållna album så här långt. McKays tre första album har varit under av kreativitet och variation, men i ärlighetens namn har det spretat ganska mycket, framför allt stilmässigt.
När Nellie McKay tar sig an Gershwin, Rodgers/Hammerstein, Bacharach/David med flera kompositörers verk känns det inte som en nostalgitripp utan som ett nutida erkännande av dessa sångers tidlösa kvalitet.
McKay intar ofta scenen med samma attityd som en ståuppkomiker, men här är alla blinkningar och skämt på sin höjd kryddor i anrättningen. Sångerna kommer först och det är imponerande och vitala tolkningar av exempelvis Wonderful Guy, Mean To Me och Dig It.
Normal As Blueberry Pie: A Tribute to Doris Day skulle aldrig ha sjungits in, om inte Nellie McKay och Doris Day hade omsorgen om djurens välfärd gemensam. Följaktligen får McKays egna hundar hedersplats på omslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar