Oj det var egentligen inte bra

Musik är en extrem färskvara. Hur många skivor som du lyssnade flitigt på för tio år sedan, tjugo år sedan kan du över huvud taget höra på i dag?

Jag lyssnade mycket på Bob Hund på 90-talet. Obegripligt i dag. Jag köpte Kents fyra första skivor - i dag skulle inte ens en pistol mot mitt huvud få mig att lyssna på dem. Håkan Hellström, likadant. Kvalificerad tramsmusik, i mina öron.

En brittisk motsvarighet är P J Harvey, som jag på allvar trodde var VIKTIG musik när hon släppte skivor som Rid of Me och To Bring You My Love.

Det finns fortfarande låtar som känns småkul (Sheela-Na-Gig eller 50Ft Queenie är aldrig fel), men i det stora hela körde Harvey in i en återvändsgränd någon gång kring 1996 och har inte kommit ut. Så många fler idéer hade hon inte.

I dagarna släpps A Woman A Man Walked By, mer avskalad än flera av föregångarna. Men bristerna ligger som vanligt i låtmaterialet. Hon borde skaffat sig ett riktigt jobb för länge sedan.