Jag är en konservativ musiklyssnare, på gott och ont. Det är sällan jag upptäcker nya artister, utan som ni ser, till exempel, bland de intervjuer jag publicerat på bloggen, så är det många artister som slog igenom på 70- eller 80-talen. Å ena sidan är jag trofast mot gamla favoriter, å andra sidan kanske jag borde vidga mina vyer.
En artist som kommit fram på senare år är Aina Myrstener Cello, som albumdebuterade 2014 med Cellomusik och som två år senare släppte Cellomusik II. Hon bjuder in till en unik värld där cellon är det enda instrumentet - med något sparsamt undantag - och ändå så låter det mångfacetterat och betydligt mer varierat än man kan tro. 2021 får vi förhoppningsvis Cellomusik III - något jag och många andra ser fram emot.
Hur skulle du själv beskriva din musik, som du gett ut på Cellomusik och Cellomusik II? Vad vill du åstadkomma hos lyssnaren? Vad är ambitionen?
- Innan jag började spela in Cellomusik så gjorde jag en CD-R som hette 10 små cellostycken. Skivan var något slags experiment och en uppgörelse med min klassiska musikbakgrund. I och med den skivan uppstod idén till Cellomusik-serien. Jag ville göra låtar endast bestående av ljud från en cello. Musiken var då tänkt att vara som en direktlänk från mitt huvud i en hastig collageteknik. Den skulle vara fantasifull och kravlös. Ju längre jag arbetat med den här typen av kompositioner, desto mindre direkt är den. Nuförtiden grubblar jag mycket och spelar om många gånger innan jag är nöjd.
- Alltså, helt enkelt skapar jag ljud och klanger med cello och stråkar, som jag sedan samplar och omarbetar i dator med analoga och digitala effekter. Jag utgår ofta från en idé eller spelteknik som jag har och gått och funderat på, sedan så försöker jag spela in det som jag har i mitt huvud, ibland blir det bra, ibland dåligt. Jag arbetar även mycket med improvisation som jag sedan arrangerar om.
- Det är viktigt att ge något till andra människor med sin musik och jag hoppas att lyssnaren kan upptäcka något nytt i det minimala; ett litet ljud här, ett annat där, en udda rytm, något som man inte kan förstå hur det är gjort?
- Jag har ingen speciell ambition, jag gör bara något som jag själv tycker är roligt och sedan blir jag givetvis glad om andra uppskattar vad jag gjort, men det är inte det viktigaste.
Ser du de bägge skivorna som en helhet, tydliga del 1 och del 2, eller hade du en tydlig tanke om utveckling mellan ettan och tvåan?
- Tanken är ju att jag ska göra en trilogi och den sista delen har jag arbetat med i flera år nu. Av olika anledningar har det tyvärr dragit ut på tiden.
- Cellomusik I, II och III är absolut en helhet, jag utgår ju hela tiden från cellon och spelar in på samma sätt, samtidigt vill jag alltid utvecklas som kompositör och producent och göra bättre låtar, så skivorna får heller inte vara för lika även om grunden är densamma. Jag återanvänder och omstöper ofta samplingar så att det ska kännas att man är i samma ljudvärld på alla skivor.
Remix-EPn från 2017 känns som ett självständigt verk, tänkte du så själv?
- Remix-skivan är ett självständigt verk. Det är ju olika artister som gjort remixer av mina låtar, så det är ju egentligen inte mitt verk. Jag har bara bidragit med ljudfiler. Det är jättekul att höra vad andra människor kan göra av mitt material, ofta är det sådant som jag aldrig själv skulle tänkt på.
De flesta av oss “vanliga lyssnare” känner dig via skivorna men du har och har haft en bredare karriär, berätta lite om ditt övriga musicerande!
- Karriär är kanske att ta i, men ja, jag har spelat och sjungit i hela mitt liv och jag har en bakgrund inom klassisk musik. Jag spelade i en del indie-band förut, men det var när jag kom i kontakt med techno och elektronisk musik som jag kände att jag hade hittat hem.
- Nä, men jag gör verkligen allt möjligt, jag har gjort musik och ljuddesign för film och i konstsammanhang. Jag har hållit på med ljudteknik och spelat med alla möjliga människor i olika konstellationer. Jag har ständigt nya idéer till projekt och instrument som jag vill lära mig.
Har du några särskilda inspirationskällor? Vem/vilka..?
- Jag inspireras av allt möjligt som jag hör. Just nu är det snarare idéer än musik/låtar. Jag har till exempel intresserat mig mycket för grafiska partitur och studerar sådana för att se om jag kan använda mig av något i det jag gör.
- Men självklart gillar jag mycket minimalism som Steve Reich, till exempel. Jag har också lyssnat mycket på Hildur Guðnadóttir på senaste tiden (som gjort musiken till Chernobyl och Joker till exempel) Det är så häftiga atmosfärer och ljud i hennes musik och hon spelar ju även cello, vilket är kul och är otroligt duktig.
Hur har pandemin påverkat ditt musicerande?
- Personligen så har det inte påverkat mitt musicerande så mycket, men jag tycker så klart att pandemin är väldigt hemsk. Några inställda saker har det blivit, men jag har kunnat sitta i min lokal och hemma. Det tråkigaste är att jag inte har spelat tillsammans med några på snart ett år, det saknar jag jättemycket.
Har du någon ny musik på gång? Vad? När?
- Jag har nästan gjort klart Cellomusik III och det känns skönt! Jag har levt i det där projektet i åtta år, så jag längtar efter att göra något annat. Jag hoppas att skivan ska släppas nästa år om allt går som planerat. Det kommer bli ett speciellt släpp, jag har en del roliga planer som jag vill genomföra, men vill inte avslöja mer.
Till sist - tipsa om någon svensk artist du själv gärna lyssnar på!
- Jag lyssnar mest på konstmusik just nu och inte så mycket på svenska artister. Men om jag ska välja någon svensk artist så gillar jag Mariam the Believer, hon har en fantastisk röst och känsla i sin musik.
Lyssna på Aina Myrstener Cello på Spotify
Följ Aina Myrstener Cello på Facebook
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar