Errol Norstedt, alias Eddie Meduza, avled 2002. Under hela sin artistkarriär var han hånad, bespottad och bojkottad av recensenter och medieetablissemang.
Sju år efter sin död får han plötsligt mer uppmärksamhet i "finmedia" än någonsin. Skälet är Bo Sjökvists radioporträtt Mera brännvin som sänds i P1 i morgon kl 14.03. Jag har inte hört programmet, men vad jag förstår har Sjökvist ansträngt sig för att göra ett seriöst porträtt.
Expressens och Aftonbladets kultursidor, DN:s radio- och tv-bilaga och Svenska Dagbladets ledarsida (!) uppmärksammar radioprogrammet. Men Eddie Meduza ler nog i mjugg - var han än befinner sig - om han i efterlivets tillstånd tar del av artiklarna. Han skulle nog betacka sig för uppmärksamheten från nedan nämnda tyckare.
Gunilla Brodrej i Expressen gör sitt bästa för att koppla ihop Eddie Meduza med både Sverigedemokraterna och Bert Karlsson (som nu äger rättigheterna till musiken). Per Gudmundsson i Svenska Dagbladet använder Meduza för att hacka på Socialdemokraterna. Inget nytt under solen, alltså, Eddie var van att folk använde honom för sina egna syften.
Eddie Meduza var under en stor del av sitt liv en ganska olycklig och miserabel människa, svårt alkoholiserad. Mobbad och slagen av sina fosterpappor under uppväxten. Samtidigt var Meduza en långt bättre musiker och låtskrivare än han fått erkännande för av de fina medierna. Och en baddare på anarkistisk, galen och - för all del - grovkornig humor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar