En början

Under högstadiets svenskatimmar var det lataste alternativet att ta en "börja" eller en "sluta". Man fick en given början eller ett slut på en berättelse och skulle sedan skriva resten.

Jag brukade läsa "börjorna" för att ta reda på hur en berättelse skulle inledas. Det bästa är att hoppa rakt in, inte tassa runt eller ägna sig åt onödiga preludier. I sin självbiografi Schein gör Harry Schein precis på det viset:

"Min hushållerska, Elna Söderling, dog i morse, den 23 december 1978. Min ensamhet har nu blivit konkret, fysisk. Jag fann henne på hennes arbetsplats, i köket. Hon låg på rygg. Benen var särade, något uppåtböjda. Den gråa klänningen hade glidit halvvägs upp på låren. Ställningen var obscen."

Hela den inledningen säger det mesta om boken och om Harry Schein.