Allsång med Ulf

På Cirkus i höstas tyckte jag allting blev trist så fort Ulf Lundells band kom in på scenen. De akustiska bitarna var bra, men bandet tradigt.

På Globen på lördagen känns bandet spänstigare. Men framför allt är Lundell på oförskämt bra humör. Den dysterkvist som synts i så många sammanhang är som bortblåst. Han lovar halvt om halvt att flytta hem till Stockholm igen, eftersom krisen gjort att den värsta ytligheten är borta.

Musikaliskt har Lundell sin bästa tid rätt långt bakom sig. Rocklåtarna enligt formel 1 A från de senaste fyra, fem, sex skivorna är oerhört svåra att skilja från varandra. Sedan lyfter det när han spelar Rött och Rialto, ensam på akustisk gitarr. Den vassa eggen sticker ut (!), liksom Jolly Roger och Förlorad värld.

Jag tycker Lundell borde ta steget fullt ut och köra en nostalgiturné med endast 70- och 80-talsmaterial, komplett med allsångshäften. Jag står för det.