Ulf Dageby avled på tisdagen, 16 juli. Han blev 80 år. Dageby höll liv i Nationalteatern (eller egentligen Nationalteaterns rockorkester) och skulle ha gjort ett antal spelningar i höst. De ställs nu in, har det meddelats. Jag trodde de möjligtvis skulle göras om till hyllningsspelningar eller liknande.
Nu är många av Nationalteaterns bärande medlemmar borta - förutom Dageby även Hans Mosesson, Totta Näslund, Med Reventberg och Inga Edwards, för att nämna några.
På sätt och vis är det märkligt att Nationalteaterns musik har levt vidare, det är i år 50 år sedan skivan Livet är en fest kom ut - texterna var svårt präglade av 70-talet. Samtidigt beskrevs relativt tidlösa problem - ungdomens våndor är ungefär desamma i dag; hitta ett jobb, hitta vänskap och kärlek, fly ångesten i vardagen.
Och musiken håller än i dag. Dageby lånade Bob Dylans Tomorrow Is A Long Time och gjorde Men bara om min älskade väntar till en klassiker i egen rätt, med Totta Näslunds oefterhärmliga sång. Den har sedan traderats vidare av bland andra Thåström.
Dageby skrev också Livet är en fest, Barn av vår tid, Ut i kylan och Hanna från Arlöv, för att nämna några av de mer klassiska spåren. Dageby och Anders Melander - som skrev bland andra Kolla kolla, Jack The Ripper och Bängen trålar - kompletterade varandra utmärkt. Dageby något mer kantig och socialrealistisk, Melander med en osviklig hitkänsla - han hittade inspiration bland annat i blues och glamrock, kan vi läsa i den här intervjun i DN.
Dageby gick vidare till en solokarriär och hamnade till och med i Så mycket bättre. Melander fortsatte att skriva musik, huvudsakligen för film och tv. Han skrev även hiten Burnin' som släpptes under namnet Cue, med Niklas Hjulström som sångare.
Nationalteaterns historia kan beskådas i denna SVT-dokumentär. Se den, om du inte redan har gjort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar