23:e albumet från Ani DiFranco

Ani DiFranco peakade kring millennieskiftet. Då var hon fortfarande så kreativ och utforskande, att hon fann det mödan värt att också spela i Sverige (och andra utkantsländer i Europa).

Nu känns det tyvärr som att hon gjort samma halvslappa album 10-12 gånger i rad.

Om det låter kritiskt i överkant, så kan jag kontra med att jag ändå anar någonting intressant i smakproven inför DiFrancos 23:e album.

Låtarna som släppts så här långt är Baby Roe, New Bible och The Thing At Hand.

Unprecedented Sh!t (alltså shit med utropstecken i stället för i) är titeln på nya skivan. Den släpps 17 maj.

Veteranpunkarna Cock Sparrer släpper nytt album

1972 bildades Cock Sparrer i London, föregångare till punk och oi. Och precis som alla punkband var man kraftigt influerad av pubrocken, man ökade bara tempot och attityden lite grann.

52 år senare ska bandet släppa sitt åttonde album, Hand On Heart.

Inför släppet har det kommit tre singlar, alla med samma recept - full fart framåt, men allsångsvänliga melodikrokar. Jag blir i alla fall väldigt uppåt av Cock Sparrers veteranpunk.

Albumet släpps 5 april.

Henning går tillbaka till rötterna (?) på sitt sjätte album

Henning har utvecklats stadigt under sina fem första album - från kraftigt Knopflerinfluerade debuten Galileo till 2022 års dubbelsläpp Blå lotus och Skymningsmusik för dagdrömmare.

Nu inbillar jag mig - och kan så klart ha fel - att Henning gör en vända tillbaka till rötterna. Första singeln Tack för besöket, från kommande skivan Cowboy från rymden, har samma vibbar som många av hans tidiga låtar. Mycket fingerplock, mycket JJ Cale-gung.

Albumet släpps 6 september.

The Decemberists gör comeback med nitton minuter lång singel

Comeback och comeback - det är sex år sedan The Decemberists förra album. Nu kommer en ny skiva, och det är ett dubbelalbum.

As It Ever Was, So It Will Be Again är titeln. De har släppt en singel som heter Joan In The Garden. Vad är det för speciellt med den då, tänker ni? Ja, en sak är att den är 19 minuter lång...

Albumet släpps 14 juni.

Richard Hawley släpper tionde soloalbumet

Richard Hawley är en av de där brittiska gentlemännen som svenska musikkritiker är så förtjusta i.

Själv har jag lyssnat med ett halvt öra på några av hans album, utan att fastna. Men nya singeln Two For His Heels har något filmiskt över sig som låter lite intressant.

Nya albumet heter In This City They Call You Love, vilket är en bra titel.

Albumet släpps 31 maj.

Bon Jovi släpper 16:e studioalbumet

Det sägs att Bon Jovi har sålt 130 miljoner album. Det är en osäker uppgift av flera skäl, inte minst för att ingen egentligen sammanställer global skivförsäljning. Men det låter åtminstone inte helt osannolikt när de officiellt har sålt 21,8 miljoner skivor i USA till och med 2018.

Slippery When Wet certifierades platina så många gånger att jag antar att de till sist bara slutade räkna.

Jon Bon Jovi har kvar spillror av sin forna röst, men bandet ger inte upp. Nu kommer sextonde studioalbumet som passande nog har titeln Forever.

Första singeln heter Legendary. Låter inte helt hopplöst.

Albumet släpps 7 juni.

Vila i frid, Karl Wallinger

Karl Wallinger har gått bort vid 66 års ålder, enligt flera medier. Wallinger blev först känd som medlem av The Waterboys. Han medverkade på bandets tre första skivor, när de fortfarande ägnade sig åt "big music", innan de folkmusikinspirerade albumen.

När Wallinger lämnade The Waterboys så bildade han bandet World Party, som släppte fem album mellan 1987 och 2000. Låtar som Ship of Fools, Put The Message In The Box och Is It Like Today nådde vissa framgångar till och med på den notoriskt svåra USA-marknaden. 

Jag var fascinerad framför allt av World Partys två första album, Private Revolution och Goodbye Jumbo, som jag fortfarande håller väldigt högt.

Wallinger gav konsertbesökarna på Konserthuset, efter Goodbye Jumbo-skivan, en ovanlig upplevelse. Han avslutade konserten redan efter en timme, vilket kan sägas vara snålt.

Han hade onekligen en stor begåvning. Tyvärr var hans hälsotillstånd inte det bästa. Han drabbades bland annat av en stroke som gjorde att han under en period förlorade talförmågan.

Marit Bergman roar och oroar

Marit Bergman med flygel på Södra teatern kan se lite olika ut, beroende på hur kvällen disponeras.

Det råder inget tvivel om att Bergman från start har publiken i sin hand. Kanske blir hon lite för förtjust i just detta faktum. De skojiga mellansnacken blir väldigt många. Missförstå mig rätt, det ÄR trevligt, men samtidigt tappar konserten lite tempo.

En enda låt startar hon utan mellansnack, nämligen Hej lilla Marit. Jag noterar att det fungerar bra att låta musiken tala.

Vi får, tror jag - jag har inte hunnit räkna exakt - fler engelskspråkiga låtar i kväll än svenska. Personligen gillar jag ju svensksjungande Marit Bergman väldigt mycket, jag tycker hon gör sig bättre på svenska - även om så klart många av hennes klassiska låtar är på engelska.

Hon konstaterar att ingen köpte skivan The Tear Collector och spelar trots detta - eller därför - flera låtar därifrån, bland annat den väldigt snygga Out On The Piers, kvällens bästa enligt mitt tycke, tillsammans med Plötsligt och långsamt. Den senare borde vara en modern klassiker.

Hon påminner oss, trots allt - hon har grubblat över frågan - om Gaza och barnen som mördas där. "Ska jag hjälpa er att glömma bort det där i två timmar, eller ska jag hjälpa er att bearbeta det?" Ja, det är en bra fråga.

Samlade singlar

I streamingvärlden har det här med singlar paradoxalt nog blivit både viktigare och mindre viktigare. Viktigare eftersom enskilda låtar tycks ha fått ökad vikt, när albumformatet kanske blir lite suddigare i streaminglandskapet.

Men kanske mindre viktigare, för singeln som fysisk produkt är väl död nu? Till skillnad från albumet, som ändå lever vidare i vinylrenässans?

Nåja. Jag skulle hur som helst vilja uppmärksamma tre singlar. Anja Bigrell har släppt Åren och såren, titelspåret från hennes kommande album, som släpps 10 maj.

Blues Pills kommer med ett nytt album den 2 augusti, titeln är Birthday. Första singeln heter likaledes Birthday, en snärtig sak. "I'm gonna ruin someone's birthday", sjunger Elin Larsson och har plötsligt en själsfrände i Morrissey som ju en gång sjöng att han skulle "wish you an unhappy birthday".

Iiris Viljanen har släppt andra singeln från kommande albumet, Själsligt uppvaknande vid Slussen, som kommer 26 april. Singeln heter Mitt inre barn.

Kamasi Washington släpper nytt album

Saxofonisten Kamasi Washington släpper nya albumet Fearless Movement i vår.

Även om Washington släppt en del musik - singlar, EP - sedan dess så är det faktiskt sex år sedan hans förra album.

Första singeln heter Prologue.

Albumet släpps 3 maj.

15:e albumet för Eels

Mark Oliver Everett har samma princip som Matt Johnson (The The) eller Mike Scott (The Waterboys) - de är alla den enda fasta medlemmen i sina band, och de skriver i regel all text och musik.

Mark Oliver Everetts band heter så klart Eels. Han har även släppt två regelrätta soloalbum, men det är som Eels han har nått sina framgångar.

Det har blivit dags för 15:e studioalbumet under namnet Eels. Följdriktigt har det fått namnet Eels Time! (inklusive utropstecknet)

Första singeln heter Time. Albumet släpps 7 juni.