Ellen Sundberg har haft en karriär i fyra steg - hon har sjungit egna låtar på engelska, hon har tolkat Kjell Höglund, hon har tolkat Bodil Malmsten och nu, i steg fyra, så sjunger hon egna låtar på svenska.
Om det kan låta splittrat så fungerar det häpnadsväckande väl, även när ingredienserna blandas under en livekonsert på Studion på Kulturhuset en torsdagskväll när oktober plötsligt blivit kall.
Nu börjar hon med att riva av tre engelskspråkiga låtar först, sedan är det uppenbart att hon känner sig nöjd med den biten. När hon spelat Favorite Town så konstaterar hon att det är hennes enda hit, eftersom hon har hört den spelas på P3.
Vi får flest låtar från nya skivan Vita gäss, vi får tre Kjell Höglund-låtar - Genesarets sjö, De fördömdas ö och När tåget lämnar perrongen - och vi får, faktiskt, bara en av Bodil Malmsten-tolkningarna, Ett bloss för moster Lillie.
Glädjande nog växer allt detta material när det hörs från en scen, vi får mer kraft och mer utlevelse än Ellen Sundbergs ganska snälla framtoning på skiva. (Inget fel att vara snäll, bara det att det känns mer "levande" live, vilket är själva tanken...)
En väldigt fin konsert, vars ordinarie set avslutas med att Johan Airijoki gästar på I United States of America. Det är Airijokis band Malmfältens rockklubb som kompar Sundberg på senaste skivan och - bitvis - på scenen.
Mitt enda klagomål, för kort - en timme och 20 minuter kunde utan problem ha varit 30 minuter till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar