Seger på poäng för Eric Gadd

Det är alltid kul - och ett vågspel - att gå och se en artist du ALDRIG har sett förut och knappt lyssnat på överhuvudtaget.

Nu har jag förvisso hört en och annan Eric Gadd-låt och dessutom sett en trelåtarskonsert (!) med honom på en tidigare arbetsplats (ICA:s huvudkontor).

På Mosebacketerrassen på lördagen så börjar det inte bra, i alla fall inte i mina öron. Om inte mina öron sviker (och det kan inte uteslutas) så sjunger Eric Gadd falskt i de fem-sex första låtarna. Inte hela tiden och inte mycket, men tillräckligt mycket för mitt ansikte ska göra en min som om jag har druckit någonting jättesurt.

Men sedan tar det sig, Gadd slänger fram de låtar där han framför allt inspireras av Prince och Michael Jackson (ungefär vid Off The Wall).

Någonstans i mitten svänger det något oerhört. Sedan kanske Gadd gör några musikskoleövningar för mycket ("lång etta", "bring it down", "bara jag och Calle", "sänk ett halvt steg"), men på det stora hela: en småtrevlig kväll på Mosebacketerrassen.