Jag är en stor Mats Ronander-fan och hävdar med en dåres envishet att han gjort en handfull strålande, underskattade album. Jag tänker på framför allt på Hård kärlek, God bok, 50/50 och Himlen gråter för Elmore James.
Han har gjort några helt okej engelskspråkiga album också, men jag fattar sällan varför artister som skriver så fint på svenska, ska byta till engelska.
På Kafé Himlavalvet på lördagskvällen har Ronander med sig Staffan Ernestam på gitarr och ägnar kvällen åt att mest spela covers. Dylan, Clapton, Procol Harum och några bluesstandards. Ernestam får sjunga ett par Ferlin- och Jeremias-tolkningar. Men vi får några av de låtarna jag vill höra helst - Stum igen, Man av sten och Avenue Junot är de enda svenskspråkiga originalkompositionerna vi får.
Förvirringen tilltar när Water from The Moon introduceras, av Ernestam, som en låt från Reality. När den ju i själva verket kommer från det efterföljande albumet Rock'n'roll Biznis.
Nästa gång Mats Ronander kommer till Stockholm hoppas jag på fullt band, fler originallåtar på svenska och lite mindre av semestertrubadurstuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar