Pugh Rogefeldt är död, meddelar DN.
Inte bara var han en av de första som verkligen etablerade rockmusik på svenska, han var unik i sina ordvändningar. Vem annars hade tänkt på att musiken skulle bolla och rulla fram? Att Lena skulle ha epitetet Dinga linga?
Med Jojje Wadenius och Janne "Loffe" Carlsson åstadkom Pugh ett sväng som få andra svenska artister, redan på debutskivan Ja, dä ä dä, 1969. Om du debuterar genom att slänga in Här kommer natten, Små lätta moln och din unika tolkning av Brecht/Weills Surabaya Johnny - ja, då har du framtiden säkrad.
För mig var Pugh en artist för generationen som kom före mig. Jag lyssnade visserligen på honom med jämna mellanrum, såg honom också live vid åtminstone ett tillfälle. Men han var aldrig "min" artist. Det hindrar inte att jag känner stort vemod när han nu kvitterat det jordiska.
Vila i frid, Pugh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar