Skivreleaserna klustrar sig ibland och gårdagen var en sådan dag.
Vi fick debutalbumet från überhypade Wet Leg, från Isle of Wight, med Rhian Teasdale och Hester Chambers i spetsen. Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte riktigt lovorden, men ska vi tolka vissa recensenter rätt så är de det bästa som hänt brittisk indierock/-pop sedan Blur och Oasis. Jag får väl ge dem en chans.
Kae Tempest, tidigare känd som Kate Tempest, gav ut sitt fjärde album, The Line Is A Curve. Eftersom Tempest haft en otroligt hög lägstanivå så förväntar jag mig mycket av denna skiva.
Amerikanska The Linda Lindas, som i USA etiketteras som punkband (men jag skulle snarare säga melodisk rock), har också släppt sitt debutalbum. Det här är musik helt i min smak, powerpop med melodikrokar.
Henning slog till med två skivor på samma dag - Blå lotus och Skymningsmusik för dagdrömmare. Den första är ett "traditionellt" Henningalbum, medan den andra är en instrumental skiva. Jag har bara hunnit lyssna på den första än, men jag skulle vilja utropa att Henning är tillbaka i god form.
Jag tyckte nog att förra skivan, hans tredje, Under träden, var en liten dipp i kvalitet. Fortfarande helt okej, men utan de där låtarna som fastnar som tuggummi. Nu verkar han vara tillbaka på rätt spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar