Artister som har hållit på länge har ofta dolda juveler i sin diskografi. Skivor som blivit lite förbisedda när de kom ut, men som håller hög kvalitet.
Joan Armatrading har, exempelvis, To The Limit. Skivan kom ut 1978 och blev kommersiellt inte lika framgångsrik som de två föregångarna, Joan Armatrading (1976) och Show Some Emotion (1977).
Och efteråt skulle Armatrading släppa Me Myself I (1980) och Walk Under Ladders (1981), som också skulle överträffa To The Limit vad gäller försäljning och listplaceringar.
To The Limit kom alltså som en liten doldis mitt i de år då Armatrading var som populärast, men gjorde inte alls samma avtryck. Den var inte helt misslyckad, utan landade på plats 13 på brittiska albumlistan, ett fall jämfört med föregångaren som tog sig in på plats 6.
Det kan bero på att To The Limit inte hade någon självklar hitsingel. I stället är det ett utpräglat album, där helheten är styrkan. Armatrading och musikerna får till ett fint sväng av närmast jazzrockig typ. Soundet är 70-talstorrt men med en fin, jordnära känsla.
En juvel att upptäcka, om du inte redan har gjort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar