Gud och hela världen har recenserat ABBAs nya skiva Voyage. Från vår snäva svenska (stockholmska) horisont så gav Dagens Nyheters Martin Nyström skivan en rejäl hyllning och 5 i betyg. Andres Lokko i Svenska Dagbladet tyckte det mesta av skivan var utfyllnad och gav 2/6. Aftonbladet och Expressen landade någonstans mitt emellan.
Jag kan ju inte vara sämre, så efter tre lyssningar - här kommer mina reflektioner.
Vi svenskar är sprickfärdigt stolta över ABBA, så det är inte konstigt att jag har en viss oro i magen inför vad gruppen ska presentera för världen. Lite samma känsla som när man guidar utländska vänner i Stockholm och är orolig för att de ska tycka att Skansen är fult och tråkigt och att Söders höjder inte imponerar.
Mina tre lyssningar, under fredagen, är som olika faser.
Första fasen: Jaha, jaha, jag är bekant med de tre låtarna som släppts som singlar; balladen I Still Have Faith In You, midtemporökaren Don't Shut Me Down och dansbandstrudelutten Just A Notion. Resten av låtarna drar förbi i ett töcken utan att fästa särskilt mycket. Produktionen låter exakt som ABBA gjorde förr, inga överraskningar alls. Lite mer musikalkänsla, lite mindre pop.
Andra fasen: Nu kommer skämskudden fram. Jullåten Little Things med textrader som "Little things, like your naughty eyes. You'd consider bringing me a breakfast tray, but there's a price."
I Can Be That Woman med hunden Tammy i en huvudroll. En sång om en humla, "a tiny, fuzzy ball" i Bumblebee. Omåttligt svulstiga Ode to Freedom som avslutning.
Här kommer minnena tillbaka, till hur det verkligen var under ABBAs storhetstid. ABBA har 10-12 benhårda klassiker, poplåtar som är monument som inga orkaner kan välta. Men på skivorna fanns också en jäkla massa halvkokt utfyllnad.
Tredje lyssningen: Okej, nu börjar det sätta sig. Jag hör hur snygg When You Danced With Me är. Just A Notion-refrängen har totalt fastnat i huvudet. Keep An Eye On Dan har en synthslinga som också fastnar. No Doubt About It är den poppigaste låten på skivan, där Agnethas och Fridas röster låter mest som på 70-talet. (Dock ska Just A Notion vara den enda låten där deras röster de facto är plockade från 70-talsinspelningen, om jag begripit rätt.)
Slutsummering efter tre lyssningar: Benny Andersson har inte tappat sin förmåga att skriva låtar som fäster. Arrangemangen är otroligt snygga ibland, ibland med en viss mossig känsla. Björn Ulvaeus texter låter svengelska ibland, men de är alltid personliga, oftast på ett bra sätt.
ABBA är kort sagt ABBA, en blandning av briljans och skämskudde. Vilket väl är extremt svenskt, även det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar