Jag får alltid svaga krypningar i kroppen när jag läser om svenska artister som ses som "löften utomlands" (det betyder alltid USA) och har varit i Los Angeles och producerat ny musik. I regel nämns också någon siffra, som att de fick en triljard lyssningar på Spotify på sin senaste låt. I de allra flesta fall är musiken generiskt skräp som låter som allting annat.
Det var min första tanke även om Anna Leone, som motsvarar de flesta kriterier ovan, utom just skräpkriteriet. Men vi kan väl strunta i om hon fått högsta poäng av något AI-program, och lyssna själva?
Och då låter det inte så pjåkigt. Framför allt finns något aningen skevt och sårbart, som inte ens en Los Angeles-produktion kan polera bort. Låtar som Once och Remember är avskalade, akustiska men inte på det här uppenbara irriterande José Gonzáles-sättet.
Anna Leones debutalbum I've Felt All These Things släpps 8 oktober.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar