Halvårsrapport

Jaha, vad har första halvåret 2021 bjudit på, i form av skivor värda att lyssna på?

Jag har inte hittat några helt enastående skivor, men några riktigt bra finns det. Utan någon inbördes sortering, så skulle jag vilja nämna följande:

Joan Armatradings Consequences är förmodligen det piggaste album hon har gjort på i alla fall 15 år. Om man ska tro texterna så är kärleken den främsta inspirationen. (Armatrading har själv alltid hävdat att hon inte skriver om sig själv, men det känns svårt att tro, när känslorna väller över skivspåren.)

Stefan Sundströms nya skiva Östan västan om stress och press är en skiva som fortsätter att växa. Bra låtar, luftig och fin produktion och sedan Sundströms finurliga texter på det - en bra helhet.

Valerie June fortsätter sin starka trend sedan förra albumet The Order of Time, med nya skivan The Moon and Stars: Prescriptions for Dreamers. Jag gillar bäst de raka soullåtarna, som Call Me A Fool, snarare än meditationsmusiken...

Sleaford Mods följer med Spare Ribs sin välkända formel, men lyckas få den att kännas fräsch. Om de hade slopat de 3-4 sista låtarna så hade det varit ett snärtigt, vasst album.

Jag sörjer ju lite att Frida Hyvönen så snabbt slutade att sjunga på svenska, men med Dream of Independence motbevisar hon mig. Hon lyckas vara personlig, ha en egen stil och skriva riktigt bra låtar även på engelska.

Henning har gjort ännu ett stabilt album med Under träden. Jag saknar en riktig trummis på skivan - om jag inte är ute och cyklar så är det trummaskin rakt igenom på skivan. Och låtmaterialet är snäppet svagare än på förra skivan Nätter utan dagar. Men ändå; stabilt.

Dinosaur Jr. har en hög lägstanivå och nya albumet Sweep It Into Space är inget undantag. Kanske känns albumet lite... bekvämt.

Ellen Sundbergs tolkningar av Bodil Malmsten, på Ett bloss för Bodil Malmsten, är värda många lyssningar. Särskilt Döden 1986 och Ett bloss för moster Lillie.

Och till sist bör nämnas att Ulf Lundells livealbum från Cirkus i november i fjol, Cirkus:Corona, kanske är den bästa liveskiva han har släppt. Bandet är löjligt tajt och Lundell sjunger bättre än någonsin, trots raspighet i rösten, med ålderns rätt. Och Lundell hoppar över de mest slitna "hitsen" och ger oss några riktiga rariteter.