Ja, det finns betänkligheter kring Van Morrisons senaste album, Latest Record Project, Vol. 1, jag nämnde några av dem i detta inlägg.
Därför blev jag så förvånad när jag lyssnade. Bortom de gnälliga texterna - de ÄR gnälliga, han låter som en insändarskribent som hakat upp sig - så döljer sig ett förvånansvärt piggt album, rent musikaliskt.
Musikaliskt är låtar som Where Have All The Rebels Gone, A Few Bars Early, Up County Down och Duper's Delight Morrisonnummer av klassiskt snitt. Om han bara hade ägnat texterna åt att beskriva strövtåg över Irlands hedar eller sjunga om mysteriet eller någonting, så hade allt varit frid och fröjd.
Jag kan så klart önska att han hade bantat skivan med några spår (28 låtar...) och kanske framför allt att han strukit några sega bluesnummer.
Men på det stora hela så är det värt att ta det onda med det goda. Morrison vinner kanske inte några nya fans, men om du gillat honom sedan tidigare så bör du faktiskt lyssna innan du dömer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar