Tipshörnan: Band of Pockets, Honks, Pud Alone & The Congregation och The Then & There

Jag blir inte överöst med tips om vad jag bör skriva om. En liten musikblogg med cirka 3 000 sidvisningar per månad är inte högsta prioritet för skivbolagen. Men till och från genom åren (bloggen since 2009) har jag fått tips av en eller annan PR-konsult som vill visa upp åtminstone NÅGONTING för sin uppdragsgivare. (Och till och från har PR-konsulterna hört av sig och tyckt att jag skrivit fel eller för tidigt eller för sent... ja, ni förstår. Då ökar inte direkt entusiasmen att nappa på den typen av tips.) 

Till och från hör artister och band själva av sig. Det är jättekul. Jag har dock hittills egentligen aldrig skrivit något på ett sådant tips. Ibland av ren barmhärtighet, eftersom det jag hört låtit... inte tillräckligt bra. Och ibland för att jag inte haft tid att lyssna ordentligt. Jag vill försöka ge en någorlunda rättvis bedömning, om en i princip helt okänd artist hör av sig. Även om mitt inflytande som sagt är obefintligt, med mina fåtal besökare.

Sedan jag började göra intervjuer med artister, så har jag fått in ett gäng tips. Så nu tänkte jag starta en ny avdelning kallad Tipshörnan, där jag recenserar de tips jag fått in. Kanske blir detta enda avsnittet i den serien... kanske blir det flera, om det fortsätter att komma in tips... Vill ni tipsa kan ni antingen lägga en kommentar på denna artikel eller mejla mig på jannepettersson96 och sedan den där gmailen.

Band of Pockets, Trust This Feeling
Denna EP är ett riktigt pandemiprojekt, lett av Johan Nilsson som är låtskrivare och gitarrist på de fyra låtarna. Musiker i Sverige, USA, Spanien och Brasilien har skickat ljudfiler till varandra och hemma i Sverige har Johan satt ihop allt. Sångerskan Yona Marie (egentligen Rachel Marie Moore) är amerikanska och fungerar bra i detta material som leder tankarna till, vad ska vi säga, Chaka Khan eller Anita Baker (även om jag naturligtvis inte kan påstå att Yona Marie håller den kalibern). Inte alls oävet, väcker en del nostalgi till disco- och souleran kring skiftet 70-/80-tal. "Målet har varit att få till en bra analog varm feeling, med mycket livekänsla", skriver Johan.

Honks, Malmerikana del 1
Honks från Malmö har ett album bakom sig, Singelgatan, som kom ut 2013. I fjol släpptes denna EP med fyra låtar. "Malmerikana" är naturligtvis också en bra beskrivning av musiken, Americana från Malmö. Honks levererar habila låtar, texterna innehåller möjligtvis ett och annat nödrim för mycket, men påminner i sina bästa stunder om de små vardagsnoveller som Alf Robertson brukade leverera, t ex Lång dags färd mot natt om spritsmugglarresor till kontinenten. Och för mig är det alltid plus i kanten när svenska artister väljer att sjunga på svenska.

Pud Alone and The Congregation, D.E.A.T.H.
Pud Alone and The Congregation har mottot "Music that could save your soul" på sin hemsida. Och det är ju att spänna bågen. Tidigare sångaren i The Wayward Souls, Per Ahlén, skriver låtarna och sjunger och har med sig gitarristen Ulf Berlin och multiinstrumentalisterna Kim Stensland och Göran Westling. Precis som Honks doftar det mycket Americana, men en låt som Hollow Moon (ovan) för också tankarna till stilen som, ska vi säga, R.E.M. eller Green On Red vårdade under tidigt 90-tal. Litet minus i kanten är att Ahlén inte låter helt hemma i sitt engelska uttal alla gånger.

The Then & There, Marathon
Det är kul att gå igenom fyra olika svenska band och konstatera att samtliga har sin egenart även om influenser från andra artister och stilar så klart förekommer. The Then & There sticker ut mest i den delen - Jakob Moström (f.d. Isolation Years) och Karl Ågerup låter som om de lyssnat på allt från ryska folkvisor till gamla instrumentallåtar med The Shadows. Detta är bandets andra album, men klockar in på EP-längd, drygt 20 minuter. Moströms sång är vad man brukar kalla "känslig", men skulle också kunna kallas "inte helt tonsäker".