Lågmäld Springsteenskiva

Det är en vecka sedan Bruce Springsteens nya skiva Letter To You kom ut och jag har lyssnat tämligen flitigt.

När det stod klart att Springsteen gjort en ny E Street Band-skiva, då tror jag många förväntade sig något mer sprudlande. Det är lätt att vara färgad av de allra mest typiska E Street Band-skivorna på 70- och 80-talen.

Letter To You är, till tonläget, en mycket lågmäld, eftertänksam skiva. Visst görs vissa försök att "rocka", som Burnin' Train eller Ghosts, men då blir det nästan ännu tydligare att ärendet här inte är "party" eller "uppror".

Närmast påminner den här skivan om Devils and Dust, med undantaget att Springsteen oftare sjunger i första person jämfört med den skivan.

Här finns inte heller några "hits", jag hittar egentligen inte någon låt som vi kommer skråla allsång till om E Street Band någonsin mer ger sig ut på vägarna. Jag skulle tro att Springsteens sista/senaste arenahits var The Rising och Lonesome Day.

Nu låter det kanske som att jag är missnöjd, men jag tycker Letter To You är tämligen behaglig. Men när jag återvänder till Springsteens katalog är det naturligtvis andra album som står före i kön.