Eftersom titellåten Gaslighter är en poprökare hade jag väntat mig mer av den varan på The Chicks nya album.
Men det är balladformatet som dominerar totalt på bandets första skiva på 14 år. Ämnet är nästan uteslutande relationer och de skilsmässor som bandmedlemmarna gått igenom. Framför allt Natalie Maines skildrar sitt äktenskaps sammanbrott på ett väldigt öppenhjärtigt sätt.
I Sleep At Night sjunger hon att "my husband's girlfriend's husband just called me, how messed up is that?". På Tights On My Boat konstaterar hon att kvinnan som lämnade sina "tights on my boat" nu kan få mannen hon vill ha. I en intervju med Howard Stern avslöjar Maines att de berömda tightsen faktiskt aldrig fanns, utan är en konstnärlig frihet hon tog sig.
March March är skivans mest politiska sång, en uppmaning till kamp. Och i Julianna Calm Down riktar sig Maines till den unga generationen kvinnor i sin familj och släkt.
Ett album fyllt av sorg, återhållen vrede och ett antal låtar som kommer fungera utmärkt på stadiumturnéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar