Det har gått lång tid sedan Scocco på ett självklart sätt kunde fånga samtidspulsen och dominera en topplista. Från 1982 till 1996 tog han inte ett felsteg. Han kunde till och med släppa en instrumental pianoskiva (Det sjungande trädet) utan att köra i diket.
I fredags släpptes Scoccos första studioalbum sedan julskivan Årets julklapp. Nya skivan heter Den stora glömskan och är det ofrånkomliga skilsmässoalbumet (trots att Scocco redan 2011 gav ut Musik för nyskilda). Skivan innehåller många mogna ballader, men jag vaknar egentligen inte till förrän Scocco i Långt härifrån snuddar vid den pop han en gång spelade.
Jag får lite samma känsla som för Pet Shop Boys album Hotspot som kom tidigare i år. Du hör att det är de gamla favoriterna från din ungdom som spelar, men det går lite långsammare, färgerna är lite blekta. Jag säger inte att det är dåligt, men att artisters uttryck av nödvändighet utvecklas genom åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar