Två av mina favoritmusiker som nästan ingen refererar till i Sverige är Joel Plaskett från Halifax i Kanada och Ed Hamell, artistnamn Hamell On Trial, från Ossining, norr om New York City.
De har det gemensamt att de ibland satsar på kvantitet och hoppas att kvaliteten blir en logisk följd.
Ed Hamell spelade 2009 och 2010 in en sång per dag i minst 116 dagar (troligen längre, men det var så långt jag hittade dokumentation). Varför? "Ya never fucking know", var hans motivering. Med andra ord; om du bara fortsätter producera, så kan det komma guldkorn.
Sedan gick han igenom de 100 första låtarna, valde ut 15 och gav ut albumet 15 of 100. Resultatet? Jodå. Några guldkorn, t ex Ode To Parents At The Bus Stop. Några bra låtar. Totalt sett ett helt okej album, men inget av hans bästa (som t ex Choochtown eller Tough Love). 15 of 100 verkar tyvärr inte finnas tillgänglig längre, vare sig via Hamells egen sajt eller någon av de digitala kanalerna.
I skrivande stund har Hamell skrivit sex låtar på sex dagar och han ska skriva 15 på 15 dagar.
"For my part, I've decided to write a song a day for the next 15 days and possibly showcase ostensibly what would be my next record (The Pandemic Songs?) in a 5th Facebook live concert in 3 weeks time. There, I said it. An ambiguous commitment if you will", skriver Hamell på Facebook.
Joel Plaskett å sin sida gav 2009 ut albumtrilogin Three. Där han dessutom försökte få låttitlarna att ha tre ord (Beyond, Beyond, Beyond eller Rewind, Rewind, Rewind, till exempel).
I fredags släppte han 44, fyra skivor med totalt 44 låtar, för att fira hans sista dagar som 44-åring (han fyllde 45 i lördags).
Jag har bara hunnit lyssna på de 44 låtarna en gång hittills och vet inte riktigt om Plaskett lyckats, men ambitiöst är det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar