Även om jag tycker att 2019 varit ett relativt medelmåttigt skivår, så är det ändå svårt att utse de tio bästa.
Fast i år primärt eftersom ganska många skivor hamnar i kategorin "hyggliga, men inte fantastiska".
Här är några korta ord om de som var med nästan hela vägen till tio i topp.
Konstgjord andning, Melissa Horn
Melissa Horns tidigare skivor har varit så lågmälda att det nästan är provocerande. På Konstgjord andning får vi lite mer temperament, lite mer stuns i låtarna.
Weird, Juliana Hatfield
Juliana Hatfields roligaste skiva i år är hennes skiva med The Police-covers, men originalmaterialet på Weird är också helt okej.
Encore, The Specials
Första albumet på 18 år och första nya materialet med sångaren Terry Hall sedan singeln Ghost Town 1981. Glädjande återkomst för bandet vars budskap behövs mer än någonsin.
The Highwomen, The Highwomen
Strålande stämsång av Brandi Carlisle och hennes kompanjoner i The Highwomen. De riktigt starka låtarna är lite för få.
We Fall, Josephine Wiggs
The Breeders-basisten Josephine Wiggs solodebut är nästan helt instrumental. Musiken skulle kunna vara soundtrack till en indiefilm som utspelar sig i någon gudsförgäten håla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar