Ah, Ulf Lundell, här gör du turnécomeback efter några års bortovaro. Du sjunger bättre än kanske någonsin. Du har ett riktigt bra band som kan spela både ösigt och med nyanser. Allt är så fint upplagt, men...
Säg så här, första timmen är riktigt, riktigt bra. Både gamla favoriter (Kär och galen, Snön faller och vi med den m.m.) och nya riktigt starka nummer (Tranorna kommer, Sanning är ett udda tal).
Vi får en hyllning till Greta Thunberg i form av Isabella (även om sambandet blir lite märkligt eftersom Isabella väl ändå är en kärlekssång?).
Varje kväll har Lundell spelat en ny låt, någon som ännu inte framförts under denna turné - det har varit riktiga guldkorn som Sonjas vals, Danielas hus, Främlingar, Bente eller Som ett lån. På Skansen får vi tyvärr Rik man - nej, jag kom inte heller ihåg vilken skiva den ligger på (svaret är Omaha). En låt som jag inte kommer lyssna på igen.
Kvällens bästa låt är den enda låt som har en önskeskylt i publiken (Allsång på Skansen-style) - Klockorna, från nya skivan Tranorna kommer.
I höjd med Om sommaren så faller Ulf Lundell in i Ulf Lundell-fällan och börjar dra ut låtarna så att de blir 7-8-10 minuter långa. Vi får de vanliga nonsenshistorierna som han verkar hitta på i ögonblicket. (Denna gång om att djävulen och hans dotter tydligen bor på Clarion Hotel vid Skanstull.) Vi får hypersega Hon gör mig galen och vansinnigt utslitna (Oh la la) Jag vill ha dig.
Så när sista sista extranumren (Jag saknar dig, Gå ut och var glad) rullar runt så är man inte längre kär, bara galen. Och lika suddig som bilden på Ulf ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar