Fjolårets debutskiva Galileo av Henning var anmärkningsvärd, i så måtto att det är sällan en artist är så uppenbar med sina influenser.
Henning lät som Dire Straits, med en släng av J.J. Cale och Chris Rea. Som om han var uppväxt med nattradio i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Galileo var inte dålig, bara... osannolik.
22 mars släpps uppföljaren, Nätter utan dagar. Och på de två singlar som släppts hittills, så låter Henning i princip som tidigare. Särskilt på Vilken kväll är Mark Knopfler-gitarren tydligare än någonsin. Belladonna har också glittrande gitarrer, men liknar mer en Don Henley-ballad. Eller Stevie Nicks... som ju av en händelse skrivit en låt som heter Bella Donna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar