Sh! och John Lenin spelade mycket tillsammans när det begav sig, andra halvan av 80-talet. Tre Backar var ofta svettig, ölindränkt spelplats.
Naturligtvis handlar det om nostalgi när banden 30 år senare ställer sig på samma scen igen. En bunt 60-åringar på scen och samma ålder, i stort sett, på publiken. Med undantaget att Sh! sannolikt har sina barn i publiken också.
Nostalgi betyder dock inte att musiken är dålig.
Arrangörerna - eller om det är banden själva som bestämt - har gjort misstaget att sätta Sh! före John Lenin. Så när Johan Johansson släntrar in på scenen så är det betydligt glesare på Nalen Klubb än när Staffan Hellstrand, relativt triumfatoriskt, avslutat Sh!s konsert med Mitt i.
John Lenin öser på. Mindre finstämt och repeterat än Sh! men definitivt med lika mycket energi.
Det går inte att komma ifrån den naturkraft som är Johan Johansson och John Lenin kanske faktiskt är den bästa, mest stabila bandkonstellation han haft (eftersom KSMB var en relativt volatil skapelse).
Svagheten med nostalgi är att det förmodligen räcker med att "se om" Sh! och John Lenin en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar