Förutsatt att det inte dyker upp några överraskningar, så är de två sista skivmånaderna rätt väl schemalagda nu.
Det är väl exempelvis futilt att vänta sig att Bruce Springsteen skulle släppa den där soloskivan som det pratats om nu i två år. Den kommer nog 2019. Eller senare.
Om vi tittar på det vi vet säkert, så ser jag mest fram emot J Mascis nya soloskiva, Elastic Days. Smakproven så här långt - See You At The Movies och Web So Dense - har väl inte imponerat sjukt mycket, men vi vet ju vad Mascis kan i sina bästa stunder.
Efterlängtad comeback för Planningtorock - Jam Rostron - med Powerhouse. Det är för lång tid, med fyra år mellan skivor, tycker jag. All Love's Legal var ett av 2014 års bästa album.
Roseanne Cashs nya skiva She Remembers Everything kan nog vara något, liksom Amy Rays Holler, i samma genre.
Mark Knopfler och Van Morrison lär inte göra sina bästa skivor hittills, men säkert habilt.
Smashing Pumpkins återförening av 3/4-delar av den klassiska lineupen har jag inga direkta förväntningar på, men kan bli okej.
Av alla boxar som kommer lagom till julhandeln måste man väl ändå låna ett öra åt More Blood, More Tracks av Bob Dylan, den senaste installationen i hans The Bootleg Series.
Jag hade också hoppats att Dylans sonson Pablo Dylan - efter två bra singlar - skulle släppa sitt album, men ännu inga nyheter om detta.
Releasedatum här bredvid, till höger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar