Paul Simon är på avskedsturné, men lovar att fortsätta spela in musik och kanske till och med spela live - i alla fall någon gång då och då.
Men gissningsvis är detta sista gången han spelar i Stockholm, åtminstone i detta storformat. Ett 20-tal musiker på scenen i (alltid lika charmlösa) Globen. Musikerna är näst intill obehagligt duktiga, på det där sättet som du nästan bara hittar inom jazzmusiken.
Simon är ett monument i sig över de senaste femtio årens populärmusik. Det är bara ett fåtal artister som kan visa en låtkatalog av samma kaliber. "Det här är bättre än det jag normalt skriver", konstaterade Paul Simon ändå när han fått ur sig Bridge Over Troubled Water, som han spelar i nytt arrangemang i kväll.
Bredden i katalogen visas när det bästa från Graceland eller Rhythm of The Saints låter lika klassiskt och självklart som gamla Simon & Garfunkel-favoriter.
Och all heder till en artist som också spelar ganska komplicerade sånger från sina två senaste skivor - som t ex Dazzling Blue, Rewrite, Questions for the Angels och Wristband.
Vissa album får vi tyvärr bara enstaka nedslag från, som Late In The Evening från One-Trick Pony och Rene & Georgette Magritte With Their Dog After The War (med konstellationen på bilden ovan) från min personliga favorit Hearts and Bones. En dröm hade varit att få höra The Late Great Johnny Ace från just den skivan.
Avslutningsvis får vi såväl The Boxer som American Tune och Sound of Silence. Och den artist som kan avsluta med en sådan trippel har kanske inte så mycket att bevisa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar