I'm having conversations with people who don't exist, I'm sending out invitations in my mind
fredag 20 april 2018
Är det viktigt att musik är bra?
Ovanstående kan verka som en överflödig fråga. Bra musik är bra musik.
Och det är väl sant. Det FINNS kvalitet i musik som knappast kan ifrågasätts. Varje vecka kommer skivor som är oklanderligt producerade, med musik som är minutiöst arrangerad och låtar som är noggrant komponerade.
Men skälet till att jag resonerar lite kring detta är att årets roligaste skivor - som jag lyssnar på helst - är två relativt taffliga heavy metal-skivor som inte vinner några creddpoäng någonstans. De är inte ens taffliga på ett charmigt sätt.
Anvils Pounding the Pavement har jag lovordat på bloggen tidigare - läs här. I dag kom Ross The Boss (den förre Manowar- och The Dictators-gitarristen) med sin skiva By Blood Sworn.
Bägge skivorna låter som om de lika gärna kunde ha getts ut 1982. Låtarna är inte ett dugg originella, utan är formulär 1A-heavy metal. (Några titlar: Fistful of Hate, Devil's Day, Rock That Shit, Bitch In The Box).
Likväl: Det är kul. Jag gillar att lyssna på musiken. Kanske bara i några veckor eller några månader, men ändå. Fast jag utesluter inte att något av dessa album hamnar på årets tio-i-topp-lista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar