Två debutskivor av unga kvinnliga svenska artister. Två skivor som fått bra kritik.
Eller rättare sagt; Sarah Klang har blivit orimligt hyllad för sin debutskiva Love In The Milky Way. Det här är ett vanligt fenomen - svenska kritiker springer åt samma håll allihopa, så snart någon (till exempel Jan Gradvall) pekat ut riktningen.
Är Sarah Klang talangfull? Absolut. Är Love In The Milky Way ett kompetent debutalbum fylld med göteborgsk americana? Alla gånger. Är skivan värd fyra eller fem eller sex stjärnor eller prickar eller duttar eller plus? Nja.
I ärlighetens namn är skivan trist. Habil men trist. Energin är låg, och jag tycker inte det riktigt pyr någonting där under heller. Jag förstår inte alls varför kritikerna ramlar över varandra för att hylla den. De är väl svältfödda på nästa stora namn, nu när First Aid Kit börjar bli veteraner.
Fallin Up (ja, det stavas Fallin, inte Falling eller Fallin', på omslaget) med Janice (Kavander, från Stockholm) har också fått god kritik, på en lite mer måttlig nivå. Och det är bra. Hellre tre plus som är välmotiverade än fem plus som bygger på uppblåsta förväntningar.
Det är kanske det jag gillar mest, att Fallin Up är lovande snarare än helt färdig. Det är inte samma knockout som Seinabo Seys Pretend, som var ett debutalbum som FÖRTJÄNADE de högsta betygen. Men det är ett löfte om möjliga framtida stordåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar