I går, fredag 19 januari, var den första större skivsläppsdagen för året.
Alla svenska tidningar recenserar och hyllar First Aid Kits fjärde album Ruins. Nyhetsvärderingsmässigt är det väl helt korrekt. Jag lyssnade på skivan och tyckte ärligt talat att den var trist.
De gamla hårdrocksveteranerna Anvil från Kanada, mest kända för filmdokumentären om sig själva, släppte också en ny skiva på fredagen, Pounding The Pavement. Det är bandets sjuttonde skiva och de har aldrig någonsin ändrat sin formel, som är traditionell hårdrock i NWOBHM-skolan. Och de har aldrig någonsin fått bra recensioner - utom för dokumentärfilmen som visade en rätt påver och patetisk tillvaro.
Jag har följt Anvil till och från, men aldrig på något särskilt engagerat sätt. När Pounding The Pavement dessutom fått ljumma recensioner överallt (de recenseras inte av svenska dagstidningar, utan enbart i musikmagasin), så var väl oddsen att jag skulle köpa denna skiva inte så goda.
Men jag valde ändå att lyssna igenom skivan på Spotify och konstaterade att den var riktigt kul. Visst, det är säkert ingen odödlig klassiker, men precis vad jag behövde en trist januarifredag.
Så ett tidlöst råd är att strunta i kritikerna och hellre lyssna själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar