Dubbel glädje när Europe och Blues Pills stod på samma scen

Det är så oerhört sällan jag får se två band jag verkligen gillar på samma kväll. Det händer väl på festivaler ibland, men att Europe har Blues Pills som förband är en sällsynt lyckträff på en "vanlig" konsert - som på Annexet i kväll.

Jag kan inte säga att jag är en total Blues Pills- eller Europe-fanatiker men jag gillar bägge banden väldigt mycket.

Europe sedan gammalt, så klart - faktiskt ända sedan de vann Rock-SM 1982. Kalla mig löjlig, men när jag såg en fjunmustaschig Joey Tempest sjunga på tv, kvällen innan Luciadagen, så förstod jag att de skulle bli stora.

I dag är Europe tunga och har pondus, kanske mer än något annat svenskt rockband. Få kan stapla hits som Superstitious, Rock The Night, Carrie, Cherokee och The Final Countdown. Och dessutom ha en diger katalog från bandets "nya" karriär efter comebacken, där skivan Bag of Bones är bäst i det urvalet av sex skivor. Tyvärr spelar de bara två låtar från just den skivan.

Publiken är inte helt bananas - det är trots allt en vanlig onsdagsvardag i mörka december - men ändå bra med på noterna, och Joey Tempest vet hur han eldar på. Sammanfattningsvis en bra blandning mellan gammalt och nytt, och Europe river på fint.

Blues Pills då - de får, om jag räknar rätt, sex låtar på sig att värma upp publiken inför Europe. Och de är precis lika jammiga, psykedeliska och Janis Joplin-influerade som vanligt. Elin Larsson sjunger som besatt och Dorian Sorriaux spelar gitarr som en demon. I sin genre - 80-talister som spelar 60-talsmusik - är de svåröverträffade.