Först nu inser jag att det är ovanligt mycket Kanada på årets tio-i-topp-lista. Bill & Joel Plaskett, Buffy Sainte-Marie och nu, på andra plats, de gamla trashpunkarna Propagandhi.
Ett band som jag lyssnade lite på kring millennieskiftet, och då framför allt deras två första skivor från 90-talet. Sedan tappade jag kollen och återupptäckte dem inte förrän de släppte Failed States för fem år sedan.
Det är dock en rejäl skillnad på Failed States och årets skiva Victory Lap. På förra skivan lät Propagandhi ganska trötta och repetitiva. På Victory Lap får vi ett band som uppenbarligen har fått en vitamininjektion på ett eller annat sätt.
Det kan möjligtvis bero på nya gitarristen Sulynn Hagos bidrag. Hon brinner uppenbarligen för uppgiften, vilket framgår av denna intervju.
Och att Chris Hannah, sångare/gitarrist, säger enligt nedan i denna intervju, är ett annat tecken på var Propagandhi står just nu:
"People say they're tired of hearing white, male voices, and so am I. I'm fuckin' tired of hearing my fuckin' self."
Victory Lap är precis vad titeln säger, ett 15 spår långt ärevarv. En blandning av - mestadels - aggressiv rock och mer lugna, reflektiva sånger. Men alltid med Propagandhi mitt i aktivisternas mittfåra.
Årets bästa skivor: 3. Beekeeper, Steve Wickham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar