Vi borde inte vara förvånade över att de artister vi älskar dör. De är ju trots allt människor. Men det slår mot oss därför att de skrev musiken vi växte upp med, som barn, som tonåringar, som unga vuxna. Och nu försvinner de som tonsatte 60-talet och 70-talet (och 80-talet, tyvärr, även om de dör för unga).
Steely Dan borde inte ha varit något för mig, egentligen. Den musik jag gillade bäst var aldrig perfekt. Den var snarare kantig, skramlig, osäker på vilka toner den skulle träffa.
Men Steely Dan hade mer än perfektion. Den första låten jag verkligen lade märke till var Hey Nineteen, när Kaj Kindvall spelade den i något av sina program. Den första skivan jag köpte var samlingsskivan Gold. Jag minns att jag lyssnade på den på väg till militärtjänsten i Boden. Babylon Sisters, Hey Nineteen, Deacon Blues...
Det finns sannolikt inte ett universum där Steely Dans musik åldras, eller blir någonting annat än perfekt, i meningen ett utmärkt hantverk, från första gitarrtonen till det sista cymbalslaget.
Walter Becker var den där andre, ett öde han delat med många duopartners. På många sätt stod han i skuggan av Donald Fagen, som sjöng och skrev det mesta av materialet och av omvärlden sågs som bandets ledare. Men man får en liten uppfattning om Beckers storhet när man lyssnar på hans två soloskivor, 11 Tracks of Whack och Circus Money.
När Steely Dan gjorde comeback i början av millenniet, med Two Against Nature och Everything Must Go, och faktiskt började turnera mer regelbundet än de gjorde under sin storhetstid, då verkade också Walter Becker ta större plats, på scenen och i intervjuer. Det fanns ingenting av nådig underhuggare i de situationerna, utan bandet var helt klart ett partnerskap som ägdes till lika delar av honom och Fagen.
Nu när Becker är borta, har Donald Fagen i ett uttalande lovat att "keep the music we created together alive, as long as I can with the Steely Dan Band".
Läs Donald Fagens hyllning till Walter Becker här.
Läs Rickie Lee Jones hyllning till Walter Becker här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar