Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal

Jag har ältat detta förut, men nu är det något år sedan. Det går inte att överskatta Thåströms betydelse i Ebba Grön eller Imperiet. Peace, Love & Pitbulls lyssnade jag aldrig på. Sällskapets skivor har jag hört 1-2 gånger per styck.

Och hans solokarriär? Jag är väldigt förtjust i Xplodera mig 2000 och det finns bra spår på alla de skivor som kom till och med 2002.

2005 startade Thåström om sin karriär med den lågmälda Skebokvarnsv. 209. På de efterföljande skivorna har de akustiska gitarrerna blivit färre och de malande syntharna fler. Men sånguppbyggnaden är fortfarande enligt samma modell. Mycket pratsång i verserna och sedan en refräng som kanske bara består av låttitelns ord.

Jag tänker på detta när jag hör Körkarlen, det senaste smakprovet från det kommande albumet Centralmassivet (releasedatum 29 september). Här har vi de malande syntharna igen, pratsången och refrängen som består av orden "Hej hej hej, körkarlen kommer". Visst, det är suggestivt i viss mån, men det är också mycket likt en massa andra låtar som Thåström gjort under det senaste decenniet. För mig låter det som att han kört fast, och upprepar samma formula hela tiden.

Ändå är han mer populär än kanske någonsin. E de ni som e dom konstiga och jag som e normal, eller tvärtom?