Jag hatar ju tv-programmet Så mycket bättre. Har gjort sedan första säsongen. Utan att ha sett ett enda avsnitt, någonsin. Motvilligt har jag förmodligen sett några minuter av något eller några avsnitt. Men jag kan inte minnas det.
Bakom detta ligger naturligtvis elitism. Att mina "fina" artister, så som Plura Jonsson, Kajsa Grytt och Mikael Wiehe, måste samsas med popsnören, schlagerfjantar och hiphoptöntar.
Men också, om vi ska vara lite seriösa, att artister ska bankas in i ett koncept som ska vara säljbart till varje pris. TV4 är infernaliskt skickliga på detta. Till slut vet du inte om det är en lingonsylt eller klädkedja eller en artist som du har fastnat för.
Därför ska vi respektera dem som säger nej till medverkan. Särskilt de som egentligen inte har råd att säga nej. Tyvärr är väl alla som tackar nej redan rika som troll.
Hur som helst, i årets upplaga skulle Freddie Wadling ha varit med. Han hann dö innan inspelningarna. I stället kommer han att hyllas i programmet. Det är bra.
En annan artist jag respekterar och gillar är Lisa Ekdahl, även om jag tycker hon behandlat sin svenska karriär lite styvmoderligt - senaste albumet på svenska kom för tio år sedan.
Nu har hon börjat reparera den skadan, först med EP:n Famna jorden och i februari kommer ett helt album.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar