Sångarna som ingen gillar

Det finns något fascinerande över de där sångarna som tar på sig kamikazeuppgiften att ersätta en älskad, ikonisk sångare i kända band.

Tänk "Ripper" Owens som ersatte Rob Halford i Judas Priest, Blaze Bayley som ersatte Bruce Dickinson i Iron Maiden, stackars Gary Cherone som gav sig på försöket att bli en del av Van Halen efter att de haft TVÅ ikoniska sångare i David Lee Roth och Sammy Hagar.

Ovan exempel har mycket riktigt slutat i att originalsångarna kommit tillbaka.

I Ray Wilsons fall kom han att ersätta Phil Collins i Genesis, under ett album (Calling All Stations, 1997) samt en Europaturné (USA-turnén blev inställd pga dålig biljettförsäljning). Sedan lade bandet ned.

Bara att Wilson hade sådan stake att han vågade ersätta Collins gör mig nyfiken på hans nya album Makes Me Think of Home, som släpps 7 oktober.