80-talet är tillbaka

Plötsligt känns det som att tidningen Schlager aldrig lagts ned. Årets skivflod innehåller bland annat nya album med Kai Martin & Stick! och Brända Barn.

Om du läste Schlager (1980-1985) så vet du att Brända Barn från Sundsvall hyllades som få andra svenska rockband. Själv tycker jag hyllningarna var... svårbegripliga. Visst, på debutskivan fanns där en viss nerv och svärta som kändes intressant, men de mestadels engelska förebilderna var så mycket bättre.

Brända Barn har så sakteliga smugit i gång sin comeback, men en albumuppföljare till debuten Allt står i lågor har dröjt till i år. Över bron som kom i våras känns lite lättare, lite mer kommersiell än debuten, men fortfarande är de engelska förebilderna bättre...

Kai Martin & Stick! har, enligt mina öron, mer av ett eget uttryck, även om de också lånar ljud och produktionsmanér från internationella förebilder. 31 år efter föregående skiva har bandet nu släppt [Utan titel]. Som låter bra, utan att på något sätt vara revolutionerande.

Både Brända Barn och Kai Martin & Stick! är kul att återhöra, men utan nostalgifaktorn så vete fåglarna hur intresserad jag skulle vara.