Eric Bells nya album Exile är som en mysig välsittande kofta. Om du gillar koftor. (Personligen är jag ingen koftkille.)
Gitarristen är fortfarande mest känd för sina fyra år i Thin Lizzy (han spelar på de tre första albumen, och även på bandets första hitsingel, Whisky In The Jar. Den sistnämnda låten plus publikfavoriten The Rocker från Vagabonds of the Western World är de mest kända Eric Bell-riffen).
Nu har Eric Bell en återupplivad solokarriär och åker runt och spelar lite, företrädesvis på de brittiska öarna.
Det nya albumet är en småtrevlig blandning av sånger som generationskamraterna Mark Knopfler och Van Morrison kunde ha stått bakom. Roligast är måhända den gamla 50-talsrockaren Rip It Up, där man anar att Bell faktiskt fick upp pulsen lite.
Finast är avslutande Song for Gary, tillägnad Bells efterträdare i Thin Lizzy, Gary Moore, ett mycket Van Morrison-liknande spår (tänk mannens tidiga, eftertänksamma 80-talsplattor).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar