Uggla berättar historien om sitt liv, men koncentrerar sig på uppväxten och 70-talet. Och sedan hoppar det till lite nutid också, med en rysk pianolärarinna som skrämmer honom och en 96-årig mamma som fortfarande hänger med. Och fadern dog, och brodern dog, och det gamla kompisgänget med Bobbo, Staffan och Jerry är också skingrat, vind för våg.
Musikaliskt får vi mestadels 70-talslåtar, ibland i korta, abrupta versioner. Vi får fina Du och jag mot hela världen (från Pärlor åt svinen, 2007), som skildrar just 70-talet. Och som avslutning får vi Mälarö kyrka, som Uggla höll på att sabba hela sin punkcredd med när han spelade in på en EP, strax efter genombrottet.
"Popoffer" kallade Uggla och hans vänner sig, det är en term som nutidens unga skulle skaka på huvudet åt, ungefär som Ugglas generation ställde sig frågande inför svingpjattar. Men det säger väldigt mycket om Uggla, han kom aldrig över den där Mott The Hoople-spelningen på Kåren. Han är fortfarande ett popoffer, i ordets bästa bemärkelse.
Showen spelas på Orionteatern till på lördag, 26 mars. Därefter på Dramaten 30 maj (slutsålt), 3 juni (slutsålt), 14 juni och 15 juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar