Tisdagen mot onsdagen? Ett något lite vaknare band. Lite variation i låtlistan, vi fick Desire, Angel of Harlem, Bad och 40 på tisdagskvällen, och vi slapp Volcano (men vi fick tyvärr vare sig One eller Elevation).
De olika delarna av konserten känns rätt separata. Inledningen med U2 som rockar och sliter är skramlig men också rätt trälig. Delen med många nya låtar växer ju mer man hör låtarna. Achtung Baby-favoriterna Until The End of The World, Even Better Than The Real Thing och Mysterious Ways är svårslagen stadionrock. Och avslutningen med alla gamla favoriter är också rätt tung, trots att många av de där spåren borde vara sönderspelade.
Summerat efter två konserter: U2 kan än, men kanske skulle de helt behöva släppa de stora arenorna för att hitta tillbaka till en riktig nytändning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar