Robert Karl Oskar Broberg är död, han blev 75 år gammal. Tydligen led han av Parkinson, det visste jag inte.
Jag kommer att minnas Robert Broberg framför allt för hans album Upp igen som kom ut 1983. En av de bästa svenska skivorna genom tiderna, alla kategorier.
Jag minns 1983 som ett slags comeback för Robban, skivan och den tillhörande föreställningen blev startskottet för en ny våg av popularitet för denna artist som ständigt förnyade sig. Med jämna mellanrum gjorde han comeback, ofta med ett nytt namn - Robban, eller Zero eller Robert eller Robert Karl Oskar.
Det unika med just Upp igen är att Robert Broberg lyckades kombinera mycket stort allvar med glädjefullt trams. Det hade han gjort även tidigare, men på något sätt blev det aldrig så effektivt som här. Trots ordvitsandet fanns det vemod eller ångest bakom texterna om livet, döden och kärleken. Barhopping, Likbil, Bredaschlade tanter... Amor Vincit Omnia, den vackra kärleksballaden.
Upp igen har en genialisk produktion. Iskalla synthar, hårda dunkande trummaskiner. Och ändå Robbans varma akustiska gitarr och uttrycksfulla röst. Och Janne Schaffers fina elgitarrsolon.
Minns Robert Broberg i dag och lyssna gärna på Upp igen som numera finns på både Spotify och Itunes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar