Vissa band och artister är hopplösa. Även om du intellektuellt värjer dig mot dem så smyger de sig in i din hjärna.
Florence and The Machine är ett sådant band. Rent intellektuellt avskyr jag deras blandning av pophits, arenarock och tidvisa soulwailningar.
Men ibland kan intellektet besegras. Sålunda lyssnade jag igenom deras två första skivor, Lungs och Ceremonials, och framför allt den första har en tendens att bli beroendeframkallande.
Därför ser jag plötsligt fram emot bandets tredje skiva, How Big How Blue How Beautiful, som släpps 29 maj.
Av omslaget att döma verkar allt fokus nu för tiden ligga på Florence själv, dvs. sångerskan Florence Welch. Men officiellt är skivan ett släpp från Florence and The Machine så bandet verkar inte ha fått sparken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar