Peps!

Har det verkligen gått ett år sedan jag gnällde över att Mikael Wiehe inte valdes in i Swedish Music Hall of Fame? Uppenbarligen.

För nu kan jag gnälla över det igen. Och jag kommer att fortsätta gnälla tills han väljs in. Var så säker.

Men nu kan jag också glädjas åt att Peps Persson har valts in. Få andra artister förtjänar invalet mer än Peps. Han har varit banbrytare för blues på svenska, för reggae på svenska, för allehanda dansmusik med rötterna i tredje världen, så kallad världsmusik. 

Eller svenska, förresten. Skånska är Peps idiom och ingenting annat. Ogenerat bred skånska från en Helsingborgsfödd påg. 

Så önskar jag att invalet får Peps att återigen spela in skivor och ge sig ut på vägarna. Det är tio år sedan hans senaste skiva, Äntligen, släpptes. 

De övriga valen?

Anders Burman, givetvis. En producent som guidat Pugh, John Holm, Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, med flera, borde naturligtvis ha valts in i princip först av alla.

Jussi Björling, Gullan Bornemark, Alice Babs - vem kan argumentera emot? 

Ulf Lundell? Självklart. Juryns motivering är hejdlöst (ofrivilligt) rolig. Särskilt citatet "Ulf Lundell har bråkat med alla, framför allt sig själv." Stor parodi. 

Carola Häggkvist? Ja, utan tvekan ska hon vara i Hallen. 

Yngwie Malmsteen? Inte min kopp te, men jag förstår att han har gått före i många avseenden. 

Slutligen Robyn och Neneh Cherry. Inte heller mina genrer, men jag sympatiserar med bägge invalen. 

Vem blev utan i år (förutom Mikael Wiehe)? Den traditionella svenska folkmusiken har egentligen inte fått någon representant invald än. Får vi ett äkta svenskt dansband? Vikingarna? Kanske nästa år?