Sjätte albumet från Nellie McKay

23 mars släpps My Weekly Reader, Nellie McKays sjätte album och hennes första på fem år, sedan 2010 års Home Sweet Mobile Home.

Home Sweet Mobile Home innehöll McKays egna kompositioner, men nu återgår hon till att göra covers, precis som hon gjorde 2009, när hon sjöng Doris Day-låtar på Normal As Blueberry Pie.

Att en artist, efter fem års frånvaro från skivdiskarna, återkommer med ett coveralbum får sägas vara lite illavarslande, inte minst eftersom McKay hade en sådan sprudlande kreativitet i början av sin karriär (de två första skivorna, Get Away From Me och Pretty Little Head innehöll 18 respektive 23 sånger).

På My Weekly Reader är det 60-talsmusik som står i fokus, hon gör covers på bland andra Kinks (Sunny Afternoon), Small Faces (Itchycoo Park), Herman's Hermits (Mrs. Brown You've Got A Lovely Daughter) och Moby Grape (Murder In My Heart for The Judge).

Årets hittills roligaste överraskning

The B-52s är ett band som många älskar och några hatar. Jag har aldrig stiftat någon djupare bekantskap med dem, utan har egentligen bara hört de största hitsen.

Men vem gillar inte Kate Piersons karaktäristiska - i ärlighetens namn ganska genomträngande - röst? Så ett soloalbum av nämnda Pierson har potential att fungera.

Guitars And Microphones gör faktiskt mer än fungerar, skivan är riktigt bra - årets hittills bästa skiva. Pierson har fått låtskrivarhjälp av bland andra Sia. Men det låter ändå som om The B-52s skulle ha kunnat spelat in låtarna. Inte för opersonligt.

Förhoppningsvis får Kate Pierson blodad tand och trycker ut en eller annan soloskiva till, mellan The B-52s-turnéerna. Bandet släppte sin senaste skiva, Funplex, 2008.

The The släpper första albumet sedan 2000

Visst har Matt Johnson släppt musik även efter The Thes senaste album Naked Self som kom 2000. Men då har det varit obegripliga filmsoundtracks (Tony, Moonbug och nu Hyena, som kommer nu i mars).

Men nu ska Johnson släppa en riktig The The-skiva igen, enligt en intervju i magasinet Uncut. Och det är ju enormt goda nyheter.

“The important thing is getting yourself in the frame of mind for it. Everything else follows from that. Having been away for so long, I have almost forgotten who I used to be. I almost forgot I was a songwriter in the first place, which is a horrible thing to say. But if it all goes to plan, the album will have freshness to it. It’ll be a new start for my career", säger Johnson till Uncut, som här citeras av Slicing Up Eyeballs.

Mer än så vet vi inte nu, men det är fantastiskt i sig.

The The har bland annat släppt klassiska album som Infected (1986) och Mind Bomb (1989).

Farsta släpper debutalbum

I höstas debuterade Farsta med EP:n Kung av mörker (bilden ovan), riktigt bra svensk rock med punkrötter. (Gunnar "Gurra" Ljungstedt från Ebba Grön och Hasse Edström från Grisen skriker och Raketerna ingår i bandet).

15 april släpps debutalbumet. Titeln är i skrivande stund inte bestämd, fick jag veta när jag frågade via bandets Facebooksida.

Albumet är producerat av Sanken Sandqvist, som tidigare bland annat producerat Thåström.

Maria McKee deltar på hyllningsskiva till Blind Willie Johnson

Maria McKees musikkarriär är på sparlåga. Hennes senaste album, Late December, kom för åtta år sedan. 2012 släppte McKee och hennes man Jim Akin ett soundtrackalbum till filmen After The Triumph of Your Birth.

Nu ska McKee åtminstone medverka på en hyllningsskiva till gamle bluessångaren Blind Willie Johnson. Hon sjunger låten Let Your Light Shine On Me.

I videon ovan berättar hon om sin medverkan och vilka influenser hon fått från bluesmusik i allmänhet och Blind Willie Johnson i synnerhet.

Hyllningsskivan God Don't Never Change: The Songs of Blind Willie Johnson finansieras via en Kickstarterkampanj, men informationen är usel både på denna sida och på projektets Facebooksida, så jag har ingen aning om när skivan släpps.

Issas nya album släppt

Skivåret 2015 har tagit fart på allvar och nu i senare delen av februari ökar utgivningstakten.

I dag släpptes exempelvis Black Star Riders senaste skiva The Killer Instinct, Scorpions nya skiva Return to Forever och Issas nya skiva Crossfire.

Jag ser särskilt fram emot Issas skiva. Norska Issa gjorde en av 2012 års bästa skivor, med Can't Stop, som innehöll lätt obskyra AOR-covers.

Crossfire är av allt att döma ännu en fest för oss som gillar melodiös AOR (och vilken AOR är inte melodiös?).

Van Morrison släpper duettskiva med gamla låtar

Van Morrison släpper sin första skiva sedan 2012 års Born To Sing: No Plan B.

20 mars släpps Duets: Re-working the Catalogue med 16 duetter. Alla låtar är gamla Van Morrison-sånger, mestadels från hans senare skivor.

Vi får dock en del sällsynta 70-talsspår också, som The Eternal Kansas City (från A Period of Transition), Streets of Arklow (från Veedon Fleece) och Lord, If I Ever Needed Someone (från His Band and The Street Choir).

Bland Morrisons duettpartners återfinns bland andra Bobby Womack, Mavis Staples, Mick Hucknall och Mark Knopfler.

Här kan du lyssna på smakprovet Real Real Gone, duett med Michael Bublé.

Bill Fays nya album släpps 24 april

Det har varit lögn i helvete att få reda på releasedatumet för Bill Fays nya skiva Who Is The Sender.

Datumet 10 februari förekom tidigare på en del sajter. Efter många om och men så verkar 24 april (releasedatum för Sverige) gälla nu!

Ny skiva av Staffan Hellstrand

Det är tre år sedan Staffan Hellstrand släppte sin senaste, självbetitlade skiva. 

4 mars kommer Blod och tårar, därefter blir det turné med ett tiotal spelningar.

Räknar jag rätt är detta Hellstrands femtonde soloalbum, inklusive samlingen med B-sidor, tidigare outgivet m.m., Starsång. Dock oräknat "vanliga" samlingsskivor. Och oräknat skivorna med SH! 

Enligt ett Facebookinlägg så kommer Hellstrand dessutom turnera i vår med Bob Hansson, Helene Berg och Fredrik Blank under vinjetten Nångång måste allting skaka.

Peps!

Har det verkligen gått ett år sedan jag gnällde över att Mikael Wiehe inte valdes in i Swedish Music Hall of Fame? Uppenbarligen.

För nu kan jag gnälla över det igen. Och jag kommer att fortsätta gnälla tills han väljs in. Var så säker.

Men nu kan jag också glädjas åt att Peps Persson har valts in. Få andra artister förtjänar invalet mer än Peps. Han har varit banbrytare för blues på svenska, för reggae på svenska, för allehanda dansmusik med rötterna i tredje världen, så kallad världsmusik. 

Eller svenska, förresten. Skånska är Peps idiom och ingenting annat. Ogenerat bred skånska från en Helsingborgsfödd påg. 

Så önskar jag att invalet får Peps att återigen spela in skivor och ge sig ut på vägarna. Det är tio år sedan hans senaste skiva, Äntligen, släpptes. 

De övriga valen?

Anders Burman, givetvis. En producent som guidat Pugh, John Holm, Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, med flera, borde naturligtvis ha valts in i princip först av alla.

Jussi Björling, Gullan Bornemark, Alice Babs - vem kan argumentera emot? 

Ulf Lundell? Självklart. Juryns motivering är hejdlöst (ofrivilligt) rolig. Särskilt citatet "Ulf Lundell har bråkat med alla, framför allt sig själv." Stor parodi. 

Carola Häggkvist? Ja, utan tvekan ska hon vara i Hallen. 

Yngwie Malmsteen? Inte min kopp te, men jag förstår att han har gått före i många avseenden. 

Slutligen Robyn och Neneh Cherry. Inte heller mina genrer, men jag sympatiserar med bägge invalen. 

Vem blev utan i år (förutom Mikael Wiehe)? Den traditionella svenska folkmusiken har egentligen inte fått någon representant invald än. Får vi ett äkta svenskt dansband? Vikingarna? Kanske nästa år?

Inget lovande smakprov på Paul Wellers nya

Paul Weller är likadan som de flesta artister - vill gärna slå på trumman för sina nya skivor.

Men när han säger "I think it's one of the best things I've done" om sitt nya album Saturn's Pattern, samtidigt som han levererar smakprovet White Sky (se ovan), så kan jag bara ifrågasätta hans sinnesnärvaro.

Jag kanske ångrar mig, men jag tycker White Sky låter som pretentiöst skräp i samma stil som förra albumet Sonik Kicks, som jag lyssnade på kanske fem gånger innan jag gav upp.

Detta är alltså mannen som en gång gav oss Going Underground och Town Called Malice. Trist.

Saturn's Pattern släpps 13 maj.

Van Halen släpper liveskiva

Ryktena har handlat om ett nytt studioalbum eller en live-DVD.

Nu står det klart att Van Halen släpper ett livealbum, Tokyo Dome Live In Concert, den 31 mars.

Skivan spelades in 21 juni 2013 i Tokyo och låtar från samtliga sju studioalbum med David Lee Roth finns på skivan.

Dessutom ska Van Halen släppa sex ommastrade studioskivor och de första ut är Van Halen och 1984, även dessa släpps 31 mars.

Steve Hackett släpper nytt soloalbum

Förre Genesisgitarristen Steve Hackett har ägnat mycket tid åt att vårda Genesisarvet under de senaste åren. Skivan Genesis Revisited II från 2012 var en mycket inspirerad affär och bidrog nog till det ökade intresset för bandet, på senare år.

Sedan kom BBC-dokumentären Sum of The Parts och Steve Hackett blev förbannad eftersom fokus i filmen framför allt låg på Peter Gabriel, Phil Collins och, i viss mån, Mike Rutherford.

Men nu får i alla fall Steve Hackett ett tillfälle att få odelad uppmärksamhet, när han släpper nya skivan Wolflight 1 april. Coolt omslag, om inte annat.

Maritza Horn knyter ihop Van Morrison-projekt

På Just Like Greta från i fjol tolkade Maritza Horn Van Morrison och då, som tur är, inte nödvändigtvis de allra mest kända, sönderspelade favoriterna.

Titellåten är från 2005 års Morrisonalbum Magic Time och Horn rotade fram även mindre kända sånger som Who Was That Masked Man från 1974 års Veedon Fleece och Little Village från 2003 års What's Wrong With This Picture.

25 februari släpps Take It Where You Find It, som limiterad upplaga på vinyl, där Maritza Horn knyter ihop Van Morrison-projektet. Skivan släpps även till försäljning via Itunes och liknande digitala kanaler. Spotify och andra streamingkanaler väntas, åtminstone till att börja med, endast få inledningsspåret Fair Play.

På nya skivan får vi fyra låtar som även fanns på Just Like Greta, men bara Who Was That Masked Man är samma inspelning, med samma musiker. Titellåten, Take It Where You Find It, är en annan sådan där mindre känd låt, från 1978 års Wavelength.

Skivan i sin helhet består av demoinspelningar gjorda för cirka tjugo år sedan.

Göran Petersson på skivbolaget Brus & Knaster skriver i ett mejl:

"Att vi väljer att släppa också de äldre inspelningarna beror helt enkelt på att jag tycker att de är så bra, precis som de är. Originalbanden är borta, de försvann i en studioflytt. Vi har varsamt 'tvättat' bort bandbrus och andra defekter.

Maritza och jag tyckte också att det var roligt att komplettera Greta som släpptes digitalt och på CD med en limiterad 'syskonupplaga' på LP.

Ett lustprojekt och ett bokslut för oss, och för Van Morrison-projektet."