En instrumental skiva med nästan enbart cello är årets gladaste överraskning i skivhögen.
Jag hade inte hört talas om Aina Myrstener Cello innan hon släppte skivan Cellomusik. Nu har jag lyssnat på den extremt flitigt sedan den släpptes i november.
Visst kan vi hävda att Fläskkvartetten (eller Fleshquartet, som de kallade sig ibland) varit i samma territorium tidigare (lyssna särskilt på den excellenta Love Go), men Aina Myrstener Cello skapar en tydlig egen värld med sin musik.
Titlar som Mikrober och Skogen under skogen ger associationer till musik som är nära naturen. Det här skulle också kunna vara soundtrack till någon ung serieskapares alster eller till någon ny svensk film.
Jag blir lika förhäxad av de ofta repetitiva rytmerna som jag blev när jag upptäckte Julianna Barwicks experiment med synthar och sin loopade röst.
Cellomusik är inte gamla stråkkvartetter utan i högsta grad modern, nutida musik, tydligt placerad i 2014 utan att för den skull sakna tidlösa kvaliteter.
Nu vill vi höra mer, mycket mer, från Aina Myrstener Cello!
Årets bästa skivor: 4. Blues Pills, Blues Pills
Årets bästa skivor: 5. Map To The Treasure: Reimagining Laura Nyro, Billy Childs och diverse artister
Årets bästa skivor: 6. Space Invader, Ace Frehley
Årets bästa skivor: 7. Själen vill ha sällskap, Hansson de Wolfe United
Årets bästa skivor: 8. The Both, The Both
Årets bästa skivor: 9. Protestsånger, Mikael Wiehe
Årets bästa skivor: 10. The Caviar Pizza Man Is Back, Anders F Rönnblom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar