Naturligtvis går det att göra kopplingar från Aina Myrstener Cello till tidigare stråkekvilibrister inom den svenska och internationella populärmusiken. Det är exempelvis inte långt från det hon gör på debuten Cellomusik till vad Fläskkvartetten har gjort under sin karriär.
Men det märks också att Myrstener Cello är från en annan generation än Fläskkvartetten och har hämtat inspiration från samtida electronicaartister, både ljudmässigt och hur kompositionerna är uppbyggda.
Jag tycker att Cellomusik lyckas skapa en egen liten nisch, med en säregen atmosfär och variation i uttrycket. Vissa av låtarna känns som kortare skisser medan andra känns mer fullödiga, men som helhet är Cellomusik mycket stark. Kanske årets svenska skiva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar