Kanske väntar vi på någon av de stora releaserna, som kommer senare i år, tänk U2. Fast jag har mindre och mindre förväntningar på de här stora etablerade artisterna. När årets bästa skivor summeras så brukar det i regel vara någonting helt otippat som jag har glatt mig mest åt, tänk Julianna Barwick från i fjol.
En sak som är säker är att Stefan Sundström släpper sitt 15:e (eller 16:e, om man räknar kassettutgåvan Renjägarens visor, kan till och med vara 14:e om man inte räknar vare sig kassettdebuten eller plockskivan Stolt men inte nöjd) studioalbum 9 april, med titeln Nu var det 2014.
Sundström har varit lite ojämn i sina skivutgåvor under, säg, det senaste decenniet. Jag räknar 5 dagar i augusti från 2010 som en av hans bästa skivor, men då var det å andra sidan sex år sedan Hjärtats melodi kom, som var den föregående riktigt starka skivan.
Jag vet inte varför, men jag har en bra känsla inför nya skivan. Kanske finns det en förhoppning om att Sundström toppar formen lagom till supervalåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar