Bigrell spelade förband till Jakob Hellman på Debaser 14 december och gjorde det helt själv - sång och keyboard. Någonstans i den där spartanska instrumenteringen anade jag att det fanns någonting värt att undersöka närmare.
Debuten, Anja Bigrell, är också ett fynd - popmusik med svärta, rockmusik med vitaminpiller, singer-songwritergrejor som inte behöver en akustisk gitarr. 2013 års bästa svenska skiva!
De tio ganska korta låtarna har en bra variation sinsemellan, från struttiga popsånger till känslosamma ballader.
Anja Bigrells röst är den stora behållningen, tycker jag. Jag skulle kunna lista troliga förebilder till denna sångröst, men jag tycker hon hittar någonting eget. Det enda som är lite synd är att hon inte sjunger på svenska, jag tycker nästan alltid det är synd att svenska artister inte sjunger på svenska.
När du upptäckt Anja Bigrells debutalbum kan du gå vidare och lyssna på hennes tidigare band, Montys Loco.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar